Jag måste erkänna att jag inte var förberedd på frågan - men när den väl kom så tvekade jag inte. Vill du leda en vandring i Spanien? Ja svarade jag med samma bestämdhet som Pippi  ”Det har jag aldrig provat förut, så det klarar jag helt säkert!”

Jag försökte läsa på så mycket jag kunde om leden. Hur långt skulle jag gå egentligen? Hur långa var de olika etapperna? Jag går visserligen dryga 20 000 steg om dagen normalt som guide - men det här är ju annorlunda. Hur mycket bagage skall jag bära på och vad pallar min kropp för? Måste man vara religiös för att tillgodose sig vandringen? 

Ungefär en månad innan vandringen hittade jag Magnus Fyrfalks Instagramkonto https://www.instagram.com/fyrfalkcamino/

Jag började också läsa hans blogg och köpte hans bok Den tidlösa vägen. Ju mer jag läste ju mer osäker blev jag på min packning. Vad skulle jag packa ner? Skulle jag köpa nya vandringskängor? Jag bestämde mig för att gå i ett par bekväma gymnastikskor, jag packade ner ett par extra för ombyte, ett par sandaler om jag skulle få skavsår, men också för att låta fötterna vila, ett par badbyxor, solhatt, solkräm, ett par t-shirts, långärmade t-shirts, collegetröjor och shorts. Jag köpte ett gäng nya stödstrumpor och en bra fotkräm för att smörja fötterna morgon och kväll. En större regnponcho att dra utanpå hela packningen lade jag också ner.  

De första trevande stegen ut ur staden Sarria var spännande, skulle jag hitta? Ja det är inga problem så länge som du är vaken och håller ögon på pilarna. Är du mitt uppe i en diskussion med någon du vandrar med är det lätt att glömma bort att titta efter pilarna och på så sätt ta fel väg. 

Kanske hade jag trott att jag likt en munk med en vandringsstav skulle lunka ensam. Pyttsan heller. Det hela är mycket kommersiellt och det lilla snäckskalet med en röd kompass utritad dinglade bak på mångas ryggsäckar. Det var alla åldrar och kön. Många grupper som tyckte ha som mål att få komma ut och prata. 

Vi hälsade artigt på alla vi mötte eller gick förbi: Buonos Dias, Buen camino. Jag mötte många från Spanien förstås, men även israeler, amerikaner, fransmän, italienare och många från Sydamerika.  

Jag bestämde mig tidigt för att försöka hålla samma takt hela tiden, jag ville inte prata, jag ville kontemplera. Lyssna på naturen, ljuden och lite diskussioner bland mina medvandrare. 

Jag försökte att ta rikligt med pauser. Det finns så många trevliga caféer och restauranger längs vägen. Det ger också möjlighet att ta av sig skorna. Att massera fötterna. Att nyttja bekvämligheterna och se lite andra ansikten. 

Vandringen från Sarria till Santiago de Compostela är normalt uppdelad på 7 dagsetapper, den här vandringen var förkortad och vi gjorde de 7 dagsetapperna på bara fem dagar. 

Inte att föredra, men det gick det med. I vårt fall hade resebyrån beställt transport av resväskan, dvs den skickades från hotell till hotell och jag bar bara på det jag behövde för dagen. En ny ren t-shirt, en vindjacka, en regnjacka och dagens picknick. Jo det ingick vatten och bröd och lite jambon, skinka. För min smak var det lite väl mycket bröd och lite pålägg. Jag passade på att pröva den spanska omeletten, patéerna, chorizion för att inte tala om alla goda kakor och bullar.  I bagaget hade jag alltid russin, en liten chokladkaka, några kex och vätskeersättning. 

Boka du din resa på egen hand och checkar in på de hotell och värdshus du hittar längs vägen blir det ju svårt att pollettera iväg bagaget i förväg. Men om du tänkt dig boka hotellen i förväg, kan du med hjälp av det spanska postverket få hjälp med transporten, till ett pris av 5 euro per dag menar jag. 

Själva pilgrimsvandringen innehåller också många möjligheter till kultur. Varje by har en kyrka där du kan gå in och få en kort historisk beskrivning, sen får du givetvis en stämpel att placera i ditt pilgrimspass. Du måste ha minst 2 stämplar per dag och det är inga problem att klara av. Ibland finns stämpeldynan direkt vid bardisken, andra gången ute vid grinden. Någon gång stod en polis längs vägen och lät dig stämpla passet där. Jag blev dessutom positivt överraskad av naturen. Jag hade nog trott att det skulle vara gulare i markerna. Men det var mycket grönska, vi gick genom långa fantastiska eukalyptusskogar, genom trolska skogar och över öppna ängar. 

Min första vandringsdag innebar 33 000 steg från Sarria till Portomarin, cirka 20 km. Mina glädjeämnen om kvällen var en varm dusch, en kall öl och fotmassage. 

Dag 2 blev det 32 000 steg och 23,8 kilometer. Skönt att ha hotell med middag inkluderat. Jag hade varit alldeles för trött för att göra ett fysiskt val. Maten är ok, men går inte att jämföra med den italienska. 

Dag 3 blev längre, hela 30 km och det i ett fantastiskt landskap. 

Dag 4 kom jag upp i 27 km.

Dag 5 var jag såld, eufori, måste resan vara slut nu? Det blev ytterligare 24,8 km. Hela vandringen blev för mig 110 km på fem dagar utan ett endaste skavsår eller blåsa. Jag är så nöjd. Jag rekommenderar alla som är vana att gå långt att prova denna upplevelse. Inte så jobbig som jag hade trott. Ser fram emot att få gå den igen. 

Stefan, 3 oktober 2022

JUBILEUM 1923-2023

En helrenovering av #Högalidskyrkan har påbörjats. Kyrkan är dessvärre stängd för oss och allmänheten fram till våren 2023. Församlingsverksamheten flyttar under renoveringstiden till församlingshuset. Det är en viktig mötesplats och ett unikt kulturarv som nu bevaras. Kyrkan med sina två unika torn stolt som en fura högst upp på Högalidsberget, med en fenomenal utsikt över staden.

Kyrkan uppfördes under åren 1917-1923 och är en av den nationalromantiska tidens viktigaste byggnadsverk i Sverige. Arkitekt var Ivar Tengbom. Kyrkans interiör får betraktas som ett allkonstverk dirigerat av Tengbom och utfört av flera av tidens mest framstående konstnärer och konsthantverkare. Som #turistguide är det kul att få visa upp platser man själv vurmar för och älskar, inte minst när det kommer till unika utsmyckningar och #detaljer som här ovanför huvudentrén. År 2023 fyller kyrkan 100 år och tiden har tydligt satt sina spår. Det övergripande målet är att återföra kyrkobyggnadens interiör samt exteriör i form och kulör till det utseende den hade år 1923 när kyrkan invigdes, samt tillgodose byggnadens underhållsbehov. Ambitionen är att säkerställa att kyrkans interiör och exteriör bevaras för framtiden för sitt konstnärliga, arkitektoniska och kulturhistoriska värde.

Takplåtarnas infästningar, som är av järn, rostar sönder och därmed lossnar plåtar som riskerar att blåsa av. Murstenar är lösa och fasaden vittrar p.g.a. luftföroreningar. Brandskydd, elsystem och avloppsstammar är uttjänta och behöver anpassas till dagens krav. En ordentlig rengöring behövs och 30 meter sprickbildning finns i innertaket och delar av putsen i koret har fallit ned. Tillfälligt har ett nät spänts upp. Lokalerna under kyrkan behöver anpassas till både verksamhet och arbetsplatser.
Kyrkan behöver också tillgänglighetsanpassas så att alla människor kan delta och vistas i kyrkans lokaler. Förhoppningen är att allt ska vara klart och återinvigning ske 10 juni 2023. Då kan VerdeVerde Travel helt säkert uppta sina efterlängtade vandringar i området och med tiden även inkludera ett besök invändigt. Håll utkik efter vandringen Renat och Reimersholme i #verdeverdetravels utbud fram mot våren 2023. #dengronaguiden längtar att få visa dig området igen.

Den 28 mars flög jag och väninnan Christina till Milano Linate och Italien. SAS direkt - skönt om än det där med ansiktsmask ombord på flyget några minuter - sen ska man ta det av sig för att äta och dricka, var lägger man då sin mask? I fickan - för att sen ta upp en ny - hoppsan där kom en pralin också - av med masken - och på med en ny. 

Väl framme i Italien var det mask på alltid inomhus dvs på bussen från flygplatsen, på tunnelbanan och på tåget. Hade väl inte sagt så mycket om det inte vore för att jag kom från ett kallt klimat och i norra Italien var det vår med 23 grader. Glasögonen immade igen - vilket bestyr. Men ett par timmar senare var vi framme vid vår destination - Verona. En promenad från stationen förbi en stadsmur och ner för ett par gator så hittade vi fram. Det var lätt att känna sig välkommen. Stadens färger är nämligen blått och gult och även flaggan är vid första ögonkastet identisk, men sen ser du att korset på deras flagga är centrerat. En annan symbol för Verona är en stege. Stegar kan ses på flera olika ställen i staden, på flaggor men också som utsmyckning här och var. Symbolen kommer från familjen Scaligeri som härskade i Verona från 1263 och 127 år framåt. ”Scala” betyder stege på italienska. Stadens fotbollslag, Hellas Verona, har de blågula färgerna och även stegen som symbol. 

För den som är intresserad av familjen Scaligeri finns det flera sevärdheter kopplade till dem, bl.a. borgen Castelvecchio och Scaligergravarna i Verona men också ytterligare borgar kring Gardasjön, bland de mest kända är borgarna i Sirmione och Malcesine. 

Verona har även styrts av venetianare och österrikare. Spår av det venetianska styret finns bl.a. i form av ett lejon. 

Verona ligger i nordöstra Italien, i regionen Veneto. Landets långa flod Adige flyter genom staden nästan lika förvirrande som i Rom. Staden har ungefär 250 000 invånare. 

Piazza delle Erbe blev snabbt vår favorit bland torgen. Det är från romartiden, under den perioden var där främst en örtmarknad, därav namnet Erbe som betyder örter. Det är tyvärr fortfarande en marknadsplats och som säljer krafs och souvenirer. Men när de slår ihop butiken på kvällen står deras stora skrymmande kistor kvar. 

Utbudet av restauranger och caféer är stort. Måndag kväll är utbudet inte helt på topp. Det är många som håller stängt då. Men visst fick vi mat. 

Utbudet av shopping är stort och sevärdheterna många. 

Shakespeares tragedi  om Romeo och Julia har du väl hört talas om. Historien utspelar sig här i Verona och handlar om en strid mellan två rivaliserande familjer. Deras barn träffas och blir förälskade. Julias hus med den berömda balkongen finns på en gård vid Via Capello 23. Det kostar ingenting att gå in på gården. Men vill du gå in i huset och upp på balkongen kostar det några euro. Här är det vanligtvis fullt av turister från hela världen. Huset där Romeo bodde är inte öppet för allmänheten utan det är privat egendom. För den som ändå vill kika utanför så finns huset en kort promenad från Julias hus. Adressen är via Arche Scagliere 4. Vi upptäckte det av en slump då vi den första kvällen satt ute på trottaren och åt en god middag just vid sidan av Romeos hus.  

Arena di Verona är den romerska amfiteater som du inte vill missa. Den byggdes under det första århundradet efter Kristus. En av de största amfiteatrarna i Europa,  yttermåtten är 152 gånger 123 meter. Endast fyra valvbågar har klarat sig och finns kvar på den nordvästra sidan, de är över 30 meter höga.  Genom åren har arenan haft många olika användningsområden, allt från gladiatorstrider och avrättningar till opera- och balettföreställningar som är det den används till numera.

Varje sommar sätts operan Aida upp och mycket mycket mer. Upp till 15 000 besökare kan njuta skådespelet under bar himmel. Förutom opera och balett brukar det vara ett antal andra musikkonserter på arenan varje sommar. Besöket nu i mars gav ingen opera - men likväl en storslagen upplevelse. Jag har varit inne i många amfiteatrar förr - men den här tog musten ur mig. Att klättra upp på de höga trappstegen och se ut över staden var häftigt. Lunchen denna dag blev för mig en gastronomisk höjdpunkt. Spaghetti med köttfärssås gjord på åsna. Mums. 

Nästa gång jag är i Verona ska jag se om jag hittar till Giovanni Rana, familjeföretaget som startades av Giovanni själv och som tillverkar den kända färskpastan. 

Den gröna guiden Stefan Maurbakken 

Sommaren 2021 bestämde jag mig för att flytta från Stockholm tillbaka till min födelsestad Västerås. Det var då många av mina vänner som brast ut i ett VARFÖR? Vad ska du där att göra? Fula Västerås! Det var till och med vänner som ville boka in en fika innan flytten för att vi skulle hinna ses. Men hallå - jag flyttade från Stockholm till Västerås. Inte till Ugudugu. Jag har erbjudit dem att komma och hälsa på - men storstadsfenomenet hänger kvar för många. Det är för långt till Västerås. Jag svarar att det inte är längre för dem än det är för mig. Jag pendlar för jobbets räkning varannan dag.

Det bästa med Västerås att staden inte är så stor, det är gott om plats, ingen stress eller trängsel. Mycket är dessutom billigare här. Boende, mat, fika och transport. Men staden har så mycket mer än att bara vara en övernattningsort. Västerås och Västmanland är ett paradis för golfälskare fördelat på 14 golfklubbar. I Kungsbyn Djurpark som är en rolig plats för barn och vuxna kan man träffa allt från lemurer och kameler till fågelspindlar och nätpytonormar. Friluftscentret Aktivt Uteliv Björnögården erbjuder både boende, mat och massor av aktiviteter. Själv arrangerar jag Digital detox - mindfullness med skogsvandring och trädkramning på Björnön. Här finns också mycket action och äventyr för stora och små. Stand up padel längs Svartån, utmanande escape rooms, vattenrutschkanor och balansgång bland trädkronorna. Västerås har ett stort utbud av restauranger och kaféer och många har fått White Guides utmärkelser. Guidade vandringar är ett annat sätt att lära sig mer om sin stad. Deila och dåtiden erbjuder vandringar året runt, så nu också undertecknad, Stefan Maurbakken - den gröna guiden. Du kan gå på audioguidning när det passar dig, finns på Anundshög och vid Skitviken - en rostig lustgård full av liv.

Runt omkring Västerås kan du besöka Engsö slott, Strömsholms slott och Tidö slott. Västerås slott numera bara med lunchservering. Här finns massor av möjligheter i skog och natur till fots- och på cykel. När snön faller kan du åka skidor på Vedbobacken och skridskor på Mälaren. Detta bara för att nämna några förslag.

Av många har jag alltså fått höra att Västerås är en tråkig stad - och jag vill slå ett slag för motsatsen. Ok det finns inte jättemånga mysiga fik, det finns inte något stort utbud av teatrar och klubbscener. Det är också ont om gallerier och vernissager. Jag bestämde mig tidigt för att visa mina vänner och besökare samt bekanta och turister att Västerås faktiskt har många vackra vyer och fantastiska kulturella skatter.

I november började jag med glöggvandringar från Domkyrkan till Kyrkbackarna och i januari 2022 lanserade jag en 90 minuters stadsvandring - Västerås vackraste vyer där jag visar och berättar om några av stadens sevärdheter, historiska nedslag och mina relationer till staden. Har du vägarna förbi får du gärna följa med mig på en vandring, i annat fall kan du göra det på egen hand.

Kommer du med tåg går du bara ut från stationsbyggnaden, du korsar södra Ringvägen och så är du framme i Vasaparken. Lite av en engelsk park med stigar och träd. Detta var ursprungligen en kungsträdgård som Gustav Vasa lät anlägga 1541. Här skulle det odlas grönsaker, humle och tobak. Intressanta är resterna av dominikanerklostrets grundmurar - dessa ser du alldeles intill stadshusets väggar.

Gå runt hörnet för att från Vindarnas grotta - ett konstverk av Grate - beundra Västerås Stadshus byggt i grå granit från Bohuslän. Stadshuset kom som i många andra fall till efter en idétävling där Sven Ahlbom tog hem vinsten. Innan byggandet kunde komma igång gjordes en arkeologisk utgrävning där man bland annat finner rester av dominikanernas klosterkyrka, portal och pelarfundament. En gedigen kampanil i italiensk stil med klockspel och allt fick vi också. 47 bronsklockor tillverkade i Nederländerna låter oss västeråsare njuta av stämningsfulla trudelutter varje dag.

Västerås slott med anor från 1200-talet ligger på andra sidan av Svartån, nästan dolt bakom de stora träden. När Gustav Vasa tog över slottet på 1500-talet var det slitet efter strider och belägringar. Han sörjde för att slottet byggdes om och till och sägs ha blivit ett av hans favoritslott. Här höll han de berömda riksdagarna som gjorde vårt land protestantiskt och till arvrike.

Erik XIV var fängslad på slottet i över ett år och flyttades till Örbyhus slott där han dog förgiftad av ärtsoppa enligt en legend. Han skall senare begravas i Västerås domkyrka. Idag inrymmer slottet förutom utbildningslokaler, en restaurang och landshövdingens residens. Högre upp på slottsgatan ligger Västmanlands Teater som ritades av Erik Hahr, teatersalongens tak har skapats av Filip Månsson som vi känner igen från Stockholms stadshus bland annat.

På andra sidan Stora gatan tornar Sundinska huset i Karl Johan empir. Idag fastighetskontor och restaurang. Här bodde och verkade tobakskungen Axel Theodor Sundin. Apotekarbron efter de apotek som låg längs vägen tar dig över Svartån fram till Stora Torget. Bondtorget först och så Stora Torget. Här står normalt en skulpturgrupp som vi Västeråsare älskar att ta på: Aseaströmmen - tyvärr omhändertagen på grund av en spricka i fundamentet. Men den skall tillbaka är det sagt. Marknadsstånden numera är få, men västeråsgurka kan man alltid köpa. Sen kan du beundra Stadshotellet, Erik Hahrs jugendbyggnad från 1907 som enligt förståsigpåare och kloka personer räknar till en av Sveriges vackraste byggnader. (Jag håller inte med - jag tycker det är för stort och klumpigt och mörkt. Påminner förresten lite om Stockholms Rådhus). På baksidan fanns ett stall och ett punschbränneri som med tiden fick minskad användning, kanske på grund av sitt läge nära domkyrkan. Som första byggnad i Västerås fick man vattentoaletter vilket ansågs vara mycket lyxigt och modernt. Byggnaden är väl bevarad och unik och anses ha ett stort kulturellt historiskt värde. Jag rekommenderar ett besök inne på hotellet som idag drivs av Elite Hotels.

Precis bakom hotellets modernare del ligger två låga byggnader - den vita längst in i hörnet är proban - det gamla skolfängeslet från Johannes Rudbeckius tid! Den vänstra gulbruna byggnaden har varit tvätteri. Och nu står du framför Västerås domkyrka, som vi som guidar i stan inte får guida. Kyrkan har sina egna guider och punkt slut. Det var visst någon guide som för några år sedan drog rövarvisor om Erik XIV:s grav. Jag har gjort guidningar utifrån - det går ju bra i nödfall - så får deltagarna gå in på egen hand och titta. Så stör vi inte någon.

På 1100-talet byggdes den första domkyrkan, av gråsten. Den äldsta, västra delen återinvigdes 1271 och har sedan byggts ut och till och om. Sevärda är kyrkans träportar i vapenhuset, 163 intakta gravstenar och Erik XIV:s grav. Epitafer från 1600-talets början, en fantastisk dopfunt, Högkoret och Stureskåpet tillverkat i Antwerpen och skänkt 1516 av Sten Sture den yngre och Kristina Gyllenstierna. Guide Michelin skriver att Västerås domkyrka har tre stjärnor - en kyrka värd att ta en omväg för.

Utanför kyrkan står Johannes Rudbeckius staty - ett verk av Carl Milles. Intill ligger Café Malin som serverar kaffe och godbitar. Gå gärna upp till övervåningen och se de tjusiga takmålningarna, även dessa utförda av Filip Månsson. Malin var Johannes andra hustru och den som fick honom att införa en flickskola i Västerås. Johannes Rudbeckius är ju annars mest känd för att ha grundlagt Sveriges första gymnasium 1623 efter tyskt manér. Han lägger också grunden för den första biologiska trädgården i anslutning till gymnasiet och organiserar måltidsmenyerna på fattighuset. Djäknarna i Västerås kunde med tiden undervisas i teologi, fysik, matematik, grekiska, latin, logik, politik och HEBREISKA. Skolans främsta uppgift var prästutbildning.

Kyrkbacken eller Backarne heter det gamla kvarteret norr om skolan. Här hittade vi kyrkans folk, lärare, präster och lite borgeliga karaktärer. Längre upp tog slummen vid, där bodde de rotlösa, de fattiga och de föraktade under många generationer. Mästermannen, eller stadens bödel bodde också i det här kvarteret. Livsvillkoren för folket på Kyrkbacken präglades inte bara av fattigdom utan också av stor ohälsa. Pesten härjade hårt i området 1623 då många avled. Kyrkbacken klarade sig undan 1800-talets modernare gatunät och sen ville man under 1900-taletes början riva. 1964 kom en ny stadsplan med föreskrifter om varlig sanering av Kyrkbacken. Vinter som sommar är det mysigt att strosa i Kyrkbacken. Sommartid öppnar ett och annat galleri och någon hantverksbutik. Har du nu krafter övre rekommenderar jag att du besöker Sven Ahlboms bibliotek. Det ligger bakom domkyrkan och vid botaniska trädgården. Modern arkitektur från 1956.