20210728_105825-01

Kiruna - en stadsvandring om jag vore guiden

Kiruna - en stadsvandring om jag vore guiden


Redan ankomstdagen den 22 juli 2021 fick jag en glimt av Kiruna. Camilla Bianco, kökschefen på ICE-Hotellet hämtade mig på Kiruna airport (ja den heter faktiskt så) för att köra mig till Jukkasjärvi. Hon hade med sig sin dotter på fyra år. Dottern pekade ut var Kirunas bästa lekplats ligger. Du undrar säkert. Jo jag har varit där och tittat. Gruvstadsparken heter den idag. Jag ska berätta om den lite längre fram.

 

Med bilen svängde Camilla in till Folkets Hus Kiruna - det här är centrum sa Camilla. Jag kände på en gång att jag måste tillbaka.

 

Efter fem dagars arbete i Jukkasjärvi for jag en varm eftermiddag med lokalbussen till Kiruna. Busstationen med sin ikoniska takkonstruktion framför den gamla entrén påminner lite om svampen på Stureplan i Stockholm.

 

Jag genar över gräsmattan ovanför busshållplatsen och ser en röd spännande byggnad med spånklädd fasad - jag tänker på villorna på Djurgården. Men byggnaden känns bekant - stilen. Jag tänker på Tennispaviljongen på Östermalm. Visst den här byggnaden - den gamla brandstationen är förstås mindre men ändå. Här är arkitekten Gustaf Wickman - och visst klingar namnet bekant!?! Reinholds Ångbageri & Conditori Aktiebolag byggnader är en av de få kvarstående byggnaderna från Konst-och industriutställningen i Stockholm 1897 (numera heter byggnaden Ulla Winbladh). Gustaf Wickman ritade även nya Slakthuset vid Globen. Brandstationen är från 1909.

 

Brandtornet fungerade både som utkikstorn och för att ge möjlighet för brandmännen att hänga upp sina slangar på tork. I början av 1900-talet reglerades brandförsvaret här enligt en så kallad Brandrulla. Det innebar att alla boende i staden ingick i en slags brandkårsutryckning och när stadens sirener ljöd skulle man infinna sig på sin post. En historisk stenhuggare vid namn Mossberg berättar: Då det blev en eldsvåda sprang dom kring vägarna o tuta i lurar så man vakna. Och då man skulle hämta kärrerna, hände det ju, att de flesta inte kommit, och där slet man och drog kärrerna i snö och elände, så man var färdig ge opp, då man kom till brandplatsen. 

 

Kiruna gamla brandstation användes fram till 1994 när en ny räddningstjänst stod klar. Idag fungerar stationen som kontor och bostäder.

 

Ett stenkast bort på stadsplanens högsta punkt tronar Kiruna kyrka och klocktorn. Det sägs att platsen höjdes några meter, vilket nästan kan ses runt platsen. Klockstapeln uppfördes först och var färdig 1907, kyrkan stod färdig först 1912.

Även här var Gustav Wickman arkitekt. Han använder återigen fasadspån för att stärka känslan av det nationalromantiska idealet.

 

Visst har jag läst om kyrkan tidigare, men jag kunde inte föreställa mig hur kyrkan skulle se ut invändigt. Formen på kyrkan är hämtad från den samiska kåtan. De stora timmerstockarna fanns inte lokalt här, utan sägs vara hämtade i Ryssland och transporterade med båt till Narvik och vidare hit. Kyrkan är som ett allkonstverk där flera konstnärer varit verksamma. Prins Eugen utför altartavlan med sin målning över paradiset. Konstnären Christian Eriksson har gjort de 12 förgyllda skulpturerna som syns runtom fasaden. Han står även bakom den snidade reliefen ovanför entrén. Det måste ha varit en stor ära för dessa konstnärer att få komma hela vägen upp till Kiruna för att smycka kyrkan. Man prövade att måla kyrkan både vit och orange innan man beslutade sig för att den röda färgen var den rätta, den skulle bära det svenska traditionsarvet.

 

Du har säkert läst att Kiruna kyrka ska flyttas. Den nya placeringen är intill kyrkogården som ligger i den nya stadskärnan. Flytten kommer troligtvis att ske 2025-2026. Exakt hur flytten ska ske är oklart, i ett stycke eller i flera bitar.

 

Kiruna stadsplan har upprättats av Gustav Wickman tillsammans med Per Olof Hallman. Den sistnämnde känner du säkert igen från mina stadsvandringar i Lärkstaden, Röda bergen och Enskede trädgårdsstad. Stadsplanen anlades efter kontinentala idéer och blev den första i sitt slag i Norden. I stället för en traditionell rutnätsplan som var vanligt i gamla romerska städer, engelska och tyska...är Kirunas stadsplan organiskt utformad och anpassad efter terrängen.

 

Jag tar mig ner mot centrum av Kiruna och slås här och där av färgglada renar högt och lågt. Renarna pryder både fasader och gathörn. Det lär ha börjat som ett mindre konstprojekt där de olika färgerna är knutna till olika samebyar och företag. Det finns ett 20-tal renar i olika utförande runt om i staden och alla har sin egen agenda. Ibland försvinner en ren, om den stjäls eller inte är det svårt att säga. Man vill tydligen inte avslöja för mycket om renarna, det ska vara lite hemlighetsfullt har jag förstått.

I centrum märks flytten, flera butiker har stängt ner, andra försöker överleva. Scandic Ferrum är en av kultbyggnaderna i staden och uppfördes 1969. Ett fulsnyggt bygge i gamla centrum. Jag har genom en guidekollega fått höra att det finns en utsiktsplats på tredje våningen. Jag går in i receptionen och presenterar mig som guide och frågar snällt om det var möjligt att få åka upp och beundra utsikten samt ta några kort. Jovisst - svarade en vänlig receptionist. Hon hade inte tid att själv följa med men hon nickade bort till höger och förklarade för mig att jag skulle ta personalhissen till tredjevåningen och sedan följa skyltarna. Utsikten var magnifik. Jag undrar varför inte fler ges möjligheten att komma hit upp. I övrigt lämnar hotellet inget storslaget minne...men det är kanske för att det också skall rivas.

 

Strax intill står Folkets Hus, som idag inhyser en liten souvenirbutik, information från turistbyråerna i staden samt som oftast även reautförsäljning av kläder. Här erbjöd man tidigare bio, teater och konferens i många år.

 

Ner till vänster ligger ett verkligt spännande kvarter - Ortdrivaren. Här står byggnader av arkitekten Ralph Erskine från tidigt 60-tal. Arkitekten gav kvarteret en klimatanpassad arkitektur med mjuka former i syfte att dämpa vindar och minska skuggbildning på norrsidan. Färgerna sägs vara inspirerade av midnattssolen och marken och detaljer påminner om gruvdriften. Byggnaderna har i folkmun fyndiga namn som Spottkoppen, Snusdosan, Herrens pris, Berlinmuren och Mullbänken. Stildraget är betong-brutalism från 1960-talet. Som Arkitekturskolans byggnad i Stockholm. Hela det här kvarteret ska rivas 2023.

 

På andra sidan gatan stod stadshuset. Stadshuset ritades av Arthur von Schmalensee, hade fått många priser och revs redan 2019. Byggnadens namn var Igloo, kall på utsidan och mer öppen på insidan. Den stora stadshushallen kallades för Kirunabornas vardagsrum och användes likt Stockholms stadshus till stora arrangemang. Kvar blev bara stadshustornet som med tiden kom att flytta till nya stadshuset i nya centrum.

 

Där stadshuset stod ligger idag Gruvstadsparken. Den stora förändringen av staden påverkar givetvis många Kirunabor, men här säger man att ingen ska behöva ha gruvan som närmsta granne. Därför har Gruvstadsparken skapats och den ligger mellan bostadsområdet och gruvindustriområdet.

 

Jag har inte själv besökt gamla stadshuset, men med teknikens hjälp och länken nedan går det utmärkt att göra en digital rundvandring.  https://norrbottensmuseum.se/panorama/kiruna_stadshus/stadshus.html

 

Jag har läst att Gruvstadsparken är unik eftersom den kommer att flyttas i etapper så länge gruvbrytningen pågår. Parken rör sig alltså mot staden i takt med deformationerna - men ligger alltid steget före. Här finns ett parkområde med lekparker och parkbänkar som ska skapa en mjuk övergång mellan gruva och stad. Här finns också grillplatser, ute-gym och skateramp.

 

När jag blir hungrig i Kiruna går jag gärna till Stejk - de lagar norrländsk streetfood. Långa mackor eller sub fyllda med ren och älgkött, dressing och annat gott.

Att sitta i deras samekåta intill den sprakande elden är stort.

 

I området kring Hjalmar Lundbohmsvägen och Reenstiernas gata ligger många vackra hus. Här går jag ofta för att bara koppla av - njuta av utsikterna och andas frisk luft. Jag kikar in lite bakom de pampiga husen och ser att det på många gårdar står ladugårdar och uthus kvar. Så speciellt.

 

En gång orkade jag uppför Luossavaara-berget och njöt utsikten. Den är magisk.

Strax nedanför ligger några av stadens bäst bevarade träkåkar. Hjalmar Lundbohmsgård bland annat som tidigare varit bostad och museum.

 

Hjalmar Lundbohm utsågs till disponent år 1900 och brukar nämnas som Kirunas grundare. Han var en verksamhetsledare och hade ett stort kontaktnät, med bland annat arkitekter och konstnärer. Han var utbildad geolog och det var som statsgeolog han gjorde sitt första besök i Kiruna 1890. Hjalmar Lundbohmsgården, dåvarande ”disponentbostaden”, uppfördes i fyra etapper mellan åren 1895 och 1909. Lundbohms vänner, konstnären Christian Eriksson och arkitekten Elis Benckert har utfört ritningarna. Några år senare flyttades en timring (äldre träbyggnadsteknik) dit, och kompletterade gårdsmiljön. Byggnaden räknas som Kirunas första byggnad. Hjalmar Lundbohmsgården, är en av de byggnader med kulturhistoriskt värde som flyttats i och med gruvbrytningen.

Gården skyddas som byggnadsminne och är uppförd med ett rikt arkitektur-och konstnärsideal. Gården restaureras just nu och kommer sedan att öppna för allmänheten. 

 

Hjalmar Lundbohms monumentala gravplats ligger i kyrkoskogen till höger om Kiruna kyrka och kommer också behöva hanteras i och med stadsomvandlingen. Totalt är det 42 byggnader som kommer att flyttas. Byggnaderna flyttas i olika etapper och är valda efter deras kulturhistoriska värde och stor omsorg läggs på deras nya placeringar som är valda för att efterlikna den ursprungliga platsen.

 

Precis som gamla stadshuset var ett resultat av en arkitekttävling utlystes en arkitekttävling för ett nytt stadshus, där Henning Larsen Architects vann.

 

2018 stod Kirunas nya stadshus, som fick namnet Kristallen, klar som första byggnad i nya stadskärnan. Byggnaden innehåller även Norrbottens länskonstmuseum; Konstmuseet i norr. Konsten har alltid varit viktig i Kiruna och kommunen har idag en stor konstsamling samt ett konststipendium, Kirunastipendiet.

 

Klockstapeln är designad av Konrad Hernelind och är skapad av stadens eget järn och utsmyckad av konstnären Bror Marklund.

 

Vill du veta mer om hur Kiruna utvecklas rekommenderar jag denna 13 minuter långa film på youtube

https://youtu.be/wWgPYfoBH20

20210728_143907-01.jpeg
Stejk-streetfood-foodtruck