Verdeverdetravel_dengronaguiden_sapminuttisiida_samekata_20210725_140609-01

Samekultur 24 september 2021

Nu har jag varit i Lappland i mer än 60 dagar, och om dryga 30 dagar är det dags att åka hem igen. I blogginlägget jag skrev i augusti uttryckte jag mig kanske lite klumpigt. Jag skrev att jag känner mig totalt isolerad från kultur bortsett från den underbara naturen. Vad jag menar är att jag saknar möjligheten att gå på bio, café, museum samt att stadsvandra.

 

I gengäld har denna tid gett mig mycket tid till eftertanke och funderingar. Jukkasjärvi bjuder ju på ett begränsat utbud av upplevelser. Här finns ICE-Hotellet, ICE-baren och restaurangen där jag jobbar. Vidare finns en Coop-nära, vår vackra kyrka och Nutti Sámi Siida, ett friluftsmuseum med samisk kultur.

 

Jukkasjärvi omnämns första gången på 1500-talet, då av en fogde vid namn Olof Henriksson. Han hade fiskerätten här. Byn fick sina första invånare på 1600-talet, men länge bodde enbart församlingens präst och klockare i byn. På 1700-talet kom flera finskspråkiga familjer att slå sig ner här. Nordsamiska som språket heter här säger inte Jukkasjärvi men Čohkkiras vilket betyder mötesplats. Jukkasjärvi är istället finska och meänkieli och betyder mötesplats vid vattnet och det kan ju passa bra då samhället med 687 invånare ligger på den norra stranden av Torne älv.

 

Om du som jag besöker Jukkasjärvi under sommarhalvåret så har de öppet onsdag - söndag och jag rekommenderar dig att betala kostnaden av 220 kronor för att få  möta renar på nära håll, lära dig mer om samisk kultur, du kan få smaka på samiska delikatesser, låta hela familjen prova lekplatsen Mini Sápmi och titta på fantastiskt hantverk.

 

Här berättar man att samerna lever i Ryssland, Finland, Norge och Sverige och området där samer alltid bott kallas Sápmi. I Sverige uppskattas samernas antal någonstans mellan 20 och 40 000 samer, siffran är svår att bedöma eftersom det inte finns några folkräkningar som säger vilket folkslag man tillhör. Samerna är ett av världens urfolk och de har levt på samma plats i evigheter. Vi känner inte till varifrån de kom första gången. Vi vet dock att det fanns samer långt innan de Nordiska länderna bildades. Visst visste jag att samerna hade en egen kultur, ett eget språk - men att de hade en egen flagga och en nationalsång har jag lärt mig här.

 

Kolten är den traditionella samiska klädnaden. Genom kolten visar du vem du är och varifrån du kommer. Kolten visar för icke-samer att du tillhör Sápmi. För många samer stärker kolten den samiska identiteten. Kolten signalerar till andra vilket område du kommer ifrån och därmed vilken samiska du talar. Till och med släktskap kan signaleras. Varje kolt är unik i modell i design form och sömnad och varje familj har sin egen sömmerska. Till kolten bärs vanligtvis bälte skor och skoband. Ofta används även smycken handskar, byxor och mössa. I norr är det vanligare med stora silversmycken, silkessjalar och dekorativa band. I syd är det vanligare med barmkläder och tennbroderier. Precis som förr sys kolten av kläde och vadmal. Vintermodellerna syns ofta av päls och killing. Innan dagens traditionella blå, röd, grön och gula färger kom så syddes koltar i grått och vitt. Likt andra kläder finns det även trender hos kolten och den moderniseras. Idag sys koltar i fler material och mönster än förr och samiskt-inspirerade kläder finns att köpa. Trots moderniseringn och den friare designen finns de traditionella reglerna kring koltens utseende kvar.

 

Traditionell samisk slöjd är viktigt för samernas kultur. De har i alla tider tillverkat sina egna redskap och kläder. Förr tillverkades alla föremål för eget bruk. Under nomadsamhällets flyttningar fanns det inte plats för saker man inte behövde. Det som följde med under flytten fyllde en funktion och föremålen var anpassade efter det resande livet. Föremålen har skapats utifrån tillgängligt material och de krav som ställts för det nomadiska levnadssättet. Materialen hämtades från naturen och renen men också rötter, björknäver, skinn, senor, renhorn med mera. Föremålen skulle vara lätta och funktionella men det var även viktigt att de skulle vara vackra.

 

Många bruksföremål har levt vidare i konsthantverket gällande material, form och mönster. Slöjd från olika delar av Sápmi har lokala variationer vilket gör att det går att se från vilket område slöjden kommer ifrån. Förvaringskärl är exempel på bruksföremål som användes i hushållet. De tillverkades ofta av björkvrilar eller rotknölar. Mjölkstävan, användes vid mjölkningen av renen. Den var formgiven så att mjölken inte skulle spillas ut. Kniven var och är ett av de viktigaste redskapen i den samiska vardagen. Den används till det mesta, i rengärdet såväl som i hemmet. De skickligaste slöjdarnas knivar har idag blivit dyrbara konsthantverk mer än ett praktiskt bruksföremål.

 

Slöjdtraditionerna har gått i arv från generation till generation. Samerna har varit öppna för intryck av möten med andra folk och det har påverkat slöjdhantverket,  samtidigt som man även hållit fast i traditionerna. Nu har den traditionskedjan förändrats. Många samebarn har inte möjlighet att lära sig hantverket i hemmet, utan ansvaret läggs ofta på förskolor och skolor. Här fyller Samernas Utbildningscentrum en viktig funktion. Det finns också möjlighet att läsa sameslöjd på Samiska högskolan i Kautokeino.

 

Den samiska traditionella bostaden heter kåta. Det finns såväl flyttbara som stationära kåtor, vilket avspeglar att samerna ofta levt som nomader men även haft fasta visten dit de återkommit år efter år. Kåtorna har konstruerats på olika sätt, men i sin traditionella utformning har den alltid en eldstad i mitten och därovanför ett öppet rökhål. Modernare stationära kåtor kan i stället vara försedda med vedspis med skorsten.

 

Den enklaste formen av kåta är klykstångskåtan och den kan man se här i Jukkasjärvi. Den bärande stommen utgörs där av tre stänger som alla har en klyka i spetsen. Dessa stänger kopplas ihop till en trefot som utgör kåtans topp. Mot trefoten reses sedan ytterligare ett 20-tal raka stänger så att en kon med cirkelformigt bottenplan bildas. Över stängerna sveps en tältduk bestående av två halvor vilka läggs på bakifrån och framåt mot dörröppningen längs vardera sidan. Tvärs över den övre delen av kåtans inre läggs en stång som får vila på kvarsittande grenklykor eller binds fast vid kåtastängerna med snören. Därifrån kan kokgrytan hängas rakt ner över elden. Dörren består av ett stycke duk som hålls utspärrat av träspjälor och som hängs i ett snöre i en av stängerna över dörröppningen. Den här typen av kåta är känd från hela det samiska området och ned i Dalarna och Äppelbo där Linné 1734 beskriver den så bra.

 

Klykstångskåtan är känd från så gott om hela det samiska området, Linné beskriver en sådan i Äppelbo 1734. Golvytan inuti en kåta har traditionellt varit uppdelad mellan olika funktioner. Den innersta delen, mittemot dörren, där förvaras kokkärl och matvaror, och där finns en öppning för att reglera dragen. I äldre tid var det ett heligt utrymme, och så sent som på 1600-talet användes öppningen för att föra in heliga ting i kåtan. Det var genom öppningen som den samiska trumman togs in i kåtan, liksom vilt och fisk (mjölk, ost och smör fick däremot föras in genom den vanliga dörren). När en björn nedlagts skulle de framgångsrika jägarna också krypa in i kåtan genom öppningen. Det var förbjudet att stiga över öppningen, i synnerhet för kvinnor. Husmodern hade sin fasta plats i kåtan, intill henne satt husfadern och närmast ingången satt barnen. På den andra sidan härden satt vuxna barn, tjänstefolk och gäster. I en traditionell kåta finns inga möbler utan man sitter eller ligger direkt på golvet. Golvet täcks av en risbädd, av björk eller dvärgbjörk eller gran beroende på var i naturen man är. Ovanpå riset ligger renskinn.

 

 

Getmjölk var förr ett viktigt tillskott i kosten. En bra mjölkget gav cirka en liter per mjölkning medan en ren inte gav mer än en deciliter. Getterna var duktiga att gå i fjällen och kunde följa med under flytten med renrajd. De sprang lösa under dagarna och betade runt vistena. I getkåtan fick de skydd mot myggen under nätterna. Under vintermånaderna inhystes getterna hos bofasta samer eller svenskar. Getskötseln upphörde i mitten av 1960-talet. Getkåtan var byggd av björkslanor, näver och torv.

 

Renen är dock det viktigaste djuret. Samer har fiskat och jagat renar och älgar och andra djur sedan urminnes tider. Några renar tämjde man för att bära saker.

På 1600-talet ville kungen ha mer skatt av samerna och det var då man började att tämja fler renar och samla ihop större renhjordar. I dag finns det inga vilda renar kvar i Sverige. Alla renar har en ägare och på renens öron kan man se vem som äger den.

Fjällren (Rangifter tarandus) är den vanligaste renen här i Lappland. Den kan bli 120-220 cm lång, få en mankhöjd på 87-140 cm, handjuret väger upp till 110 kg och hondjuret 80 kg.

 

Hela renen är täckt av päls. Pälsen består av två sorters hår. Renen är idisslare och har fyra magar. Renen ställer höga krav på sin föda. Klövarna är stora vilket gör att renen enkelt kan gå uppe på snöj. Klövarna är också utmärkta att gräva med. För att inte bli kall så värmer renen upp det kalla blodet som kommer upp från klövarna. Renlav är favoritfödan men den äter också ca 250 olika sorters gröna växter. Både honor och hanar har horn som fälls varje år. Renens fiender är lo, järv, varg, björn och kungsörn.

Alla renar måste bedövas innan slakt. Det fanns år 2014 totalt 15 godkända slakterier och samebyar med tillstånd att slakta renar.

 

Samerna har tre språkgrupper och inom dessa grupper finns flera språk. I Sverige talas mest nordsamiska. Men alla samer kan inte samiska. Många valde att gå den svenska vägen, svensk skola svenska system. Det ville att deras barn skulle göra samma sak. 10 procent av samerna i Sverige arbetar idag med renar, andra arbetar med konst, slöjd och musik. En del med turism. En del med nyheter och film. Många andra har vanliga jobb i det svenska samhället.

Första gången någon skrev något om samer var för 2 tusen år sedan. En romersk historiker skriver om ett folk han kallar fenni. Av beskrivningen förstår vi att det var samernas förfäder. Några hundra år senare skriver en annan historiker att samer åker skidor och har kläder av päls. Han kallar folket för skridfinner.

 

Förut hade samerna en egen tro där de delade upp världen i tre delar:

· den underjordiska världen

· den jordiska världen och

· den himmelska världen.

Alla tre världarna hade egna gudar. Senare blev samer kristna under tvång. Men också många av fri vilja. Den gamla naturreligionen finns inte kvar. Bara minnen och tankar om livet. Vi vet inte så mycket om den gamla naturreligionen. Man gissar att den liknar naturreligioner från Sibirien.

Vinden känner sin glädje av att driva snö” - en dikt av en samisk poet.

 

Samerna har tre språkgrupper och inom dessa grupper finns flera språk. I Sverige talas mest nordsamiska. Men alla samer kan inte samiska. Många valde att gå den svenska vägen, svensk skola svenska system. Det ville att deras barn skulle göra samma sak. 10 procent av samerna i Sverige arbetar idag med renar, andra arbetar med konst, slöjd och musik. En del med turism. En del med nyheter och film. Många andra har vanliga jobb i det svenska samhället.

 

Förr tyckte man inte om att en del samer gick i sämre skolor. Man tyckte inte om att staten tog mark och renar från samerna. Diskussionerna gick vilda om att samer inte fick ha både kor och renar. De som inte hade renar var inte längre samer, tyckte staten.

Staten tvingade vissa familjer att flytta iväg med sina renar. Det fanns inte plats för alla renar i norr. Om de inte flyttade hotade staten att döda deras renar. Då skulle de inte ha något alls att leva av.

 

Samer bildar organisationer för att bli starkare tillsammans. Till exempel organisationen Sameätnam och Svenska samernas riksförbund. Det finns också många lokala sameföreningar. Sametinget i Sverige är en myndighet under regeringen som började arbeta år 1993. Det jobbar ungefär 60 personer på Sametinget. De jobbar med frågor som rör samer. Till exempel språk, kultur, rennäring och information.

Sametinget är också samernas riksdag. Folket röstar vem som ska vara med. Det finns 31 ledamöter i Sametinget. De träffas 3 gånger per år. Val till Sametinget sker vart 4:e år. Då blir det nya ledamöter. Då har man en högtidlig invigning. Då kommer kungen eller kronprinsessan.

Sametinget ska vara samernas röst i Sverige men det har liten makt och kan inte skapa lagar. De kan bara säga vad de tycker. Samerna som folk har ingen plats i Sveriges riksdag. Samerna är allt för få.

Det finns mycket mer att läsa om samernas kulturliv om du är intresserad, här är två länkar att följa https://www.sametinget.se/ och www.samer.se

 

Avslutningsvis en samisk dikt jag hittade i Jukkasjärvi som jag fastnade för; 

 

Kylan sprakar och vill in, hittar en springa träffar värmen, börjar ryka, tar för sig och förintas”.